De fattigas biskop | Kulturarv Västmanland

De fattigas biskop

Statyn av Johannes Rudbeckius utanför Västerås domkyrka restes 1923
Statyn av Johannes Rudbeckius utanför Västerås domkyrka restes 1923
Fotograf:
Magnus Aronson

Text: Mikael Mogren

2017 har det gått 400 år sedan freden i Stolbova. Fredsdokumentet tillhör de riktigt tidiga ekumeniska deklarationerna i Västerlandet. Segrarmakten Sverige som just erövrat Ingermanland och Karelen garanterade religionsfrihet för områdenas ortodoxa befolkning. Enligt dokumentet skulle invånarna få behålla sina präster och fira sina mässor utan inskränkning. Till och med klostren fick finnas kvar. Författaren till fredsdeklarationen från Stolbova var en man som skulle få djupgående betydelse för hela Sverige. 1619, två år efter freden, vigdes han till biskop av Västerås. Hans namn var Johannes Rudbeckius.

Det är som välfärdsstatens grundare Rudbeckius framför allt förtjänar en plats i historieskrivningen. När han som barnlös, 38-årig änkeman vigdes till biskop kom han till ett stift i svår misär. Befolkningen var präglad av krig och armod. Organisatoriskt låg det mesta för fäfot, till och med domkyrkan var rejält förfallen. Ur eländet organiserade Rudbeckius Sveriges första skola för flickor, Sveriges första gymnasium, fattigvård och fortbildningar, musikskolor och pensioner. Förutom alla insatser inom vård, skola och omsorg, lade han grunden till Sveriges folkbokföring.

"Han satte fattiga och utsatta människor i centrum för sitt uppdrag. Om inte annat så framgår det av hans dagbok: Den består till stor del av listor där han skriver upp alla behov som måste åtgärdas. Det är medellösa änkor i Vika socken, föräldralösa barn i Leksand, pengar till lärare, tak till fattigstugor och så vidare."

Rudbeckius föddes 1581 i Ormesta by i Närke. Hans far var stadsskrivare i Örebro och samtidigt bonde. Familjen hade rötter på södra Jylland, i Rudebaek. Föräldrarna verkar ha insett betydelsen av en gedigen utbildning och den unge Johannes kom till universiteten i Uppsala och Wittberg. Där marscherade han snabbt genom ämnena och han var 24 år när han utnämndes till professor i matematik i Uppsala. Nio år senare blev han hela universitetets rektor. Han var knappast konflikträdd, intensiva akademiska strider kantade hans väg. Striderna vid universitetet tycks ha varit en av anledningarna till att Gustav II Adolf lyfte Rudbeckius som rådgivare och själasörjare. Under sju år reste Rudbeckius med Gustav Adolf i fält och upplevde kriget i närbild. Det var sannolikt därför som kungen anlitade honom att skriva fredsfördraget i Stolbova. Kungen visste vad hans själasörjare gick för och det visar även andra förtroenden som kungen gav honom: Det var Rudbeckius som ledde den språkliga revidering av Bibeln som pågick fram till 1518. Resultatet brukar kallas Gustav II Adolfs Bibel.

Den 28 januari 1519 vigdes Rudbeckius till biskop, och den 5 september samma år tillträdde han sitt nya uppdrag i Västerås. Året efter gifte sig den barnlöse änkemannen för andra gången. Hustrun hette Magdalena Hising och hennes familj hade en stark ställning i stiftet eftersom både hennes far och senare hennes bror var prostar i Fellingsbro. Magdalena Hising och Johannes Rudbeckius blev föräldrar till elva barn under sina 27 år i biskopsgården. Det är svårt att beskriva Johannes Rudbeckius initiativ i stiftet eftersom det rör sig om så mycket och så olika verksamheter. En sak märks tydligt och det är att han satte fattiga och utsatta människor i centrum för sitt uppdrag. Om inte annat så framgår det av hans dagbok: Den består till stor del av listor där han skriver upp alla behov som måste åtgärdas. Det är medellösa änkor i Vika socken, föräldralösa barn i Leksand, pengar till lärare, tak till fattigstugor och så vidare. Mitt i flödet av sociala och pedagogiska insatser var han en mångsysslare med renässansgeniets vida utblickar. Det visar den världskarta han tecknat och som bevaras på Västerås stadsbibliotek. Redan år 1610 inrättade Rudbeckius, som med tiden blev biskop i Västerås, ett kollegium i Uppsala för privatundervisning av studenter. Till det behövde han en världskarta och han ritade den på egen hand. Som biskop i Västerås inrättade han ett tryckeri och där trycktes hans världskarta år 1626.

"Rikskanslern ville införa att landet och kyrkan skulle styras av olika råd där enbart adelsmän fick ingå. Rudbeckius sade skarpt emot och följden blev att biskopen marginaliserades från förmyndarregeringens maktutövning."

En sak förvirrar. Kartan är ritat med norr längst ner och söder uppåt. Sverige i nederkant och ett rejält Australien längst upp. Och inte hjälper det att hålla bilden upp och ner. Då blir texten felvänt. Så den enda lösningen är att byta perspektiv, försöka se från ett annat håll än jag brukar. Johannes Rudbeckius ger nya perspektiv på många sätt.

Biskop Rudbeckius drog sig heller inte för att säga emot rikets styresmän. Det gjorde att efter Gustav II Adolfs död i Lützen 1632 var biskopen så att säga lovligt byte, eftersom hans kunglige beskyddare inte längre kunde försvara honom. Då ökade spänningarna mellan biskopen och rikets kansler; Axel Oxenstierna på Tidö. Deras konflikt gällde i korthet att rikskanslern ville införa att landet och kyrkan skulle styras av olika råd där enbart adelsmän fick ingå. Rudbeckius sade skarpt emot och följden blev att biskopen marginaliserades från förmyndarregeringens maktutövning. Även om drottning Kristina aldrig glömde vad Västeråsbiskopen betytt för hennes far, så var det Oxenstierna och hans krets som satt på den verkliga makten. Det var säkert bakgrunden till att Rudbeckius aldrig utnämndes till ärkebiskop, trots att han hade prästernas förtroende.

Sina sista år i livet var han uttröttad av arbete och konflikter, idag skulle vi kanske säga utbränd, och han plågades av både njur - och gallsten. Därför begär han 1642 att få avgå, men stiftets präster protesterar och hävdar att de vill behålla sin biskop. De sista två åren kommer Rudbeckius inte upp ur sängen och domkapitel och prästvigningar måste ske i hans sovkammare. Mellan sitt hem och sin kyrka, biskopsgården och domkyrkan i Västerås, står han staty sedan 1923. Carl Milles har med hela sin konstnärliga förmåga skulpterat fram den energi biskopen måste ha utstrålat under sina aktiva år: Skarpögd och med kraft i orden ser Rudbeckius ut att vaka över alla fattiga och behövande i stiftet. Johannes Rudbeckius avled i Västerås biskopsgård den 8 augusti 1646 och begravdes i sin domkyrka. Drottning Kristina kom för att ta avsked på hans dödsbädd.